Dag 223

Och jag kämpar på, har tränat massor!!! Men de kilona jag gick upp på 2 veckor verkar ta desto längre tid att gå ned....hmmmf. Värt att tänka på om ni tänker fuska "lite"... ;-)

Jag var förbi ITRIM häromdan, kände att jag behövde extra stöd. De var så snälla och peppade mig direkt samt erbjöd samtal med min gruppledare. Dom är verkligen gulliga dessa tjejer! Kände mig faktiskt mer motiverad direkt. Så nu kör jag vidare på varierat...men måste vara ärlig och säga att jag inte hållt mig till det helt 100. Konstigt att jag står still eller? hehehe....

Dag 164

Rapport från 6-månadersuppföljningen.

Jag har varit duktig men sista månaden har jag stått still. Varför? förmodligen för att jag tagit mig vissa friheter som jag inte får riktigt ännu. Undantagsdagar får man ta när man nått målvikt.(som om jag inte visste det, heheeeee)

 MEN inte alltid, så eftersom jag ändå verkar ta mig undagtagsdagar då och då så tyckte min "coach" att jag skulle sätta in EN dag som undantagsdag istället. Jag tyckte det lät som en perfekt idè! Så nu ska jag åter köra varierat (bakläxa) fram till målvikt som är nånstans runt 70kg. Har ju gått ned 16 kg så hur svårt ska det vara att gå ned 4-5 till? Tydligen inte så himla lätt.... ;-)

Förutom att jag gått upp 1 kilo, vilket var blää, så fanns det andra positiva mätvärden att glädjas åt!

1. Mitt blodtryck låg nu inom normalgränserna jämfört med starten. Då hade jag högt, hade jag fortsatt på den banan hade jag inom kort behövt ta blodtryckssänkande mediciner.

2. Mitt midjemått låg nu på 88 cm jämfört med 109 cm. Alltså är jag nu inom ramarna för det icke farliga midjemåttet för kvinnor.

3. Trots att jag gått upp ett kilo så hade mitt fett% gått ned.

4. Mitt välbefinnande har ökat avsevärt, det finns nog inga mått som kan tala om hur pass mycket bättre jag mår.

5. Min brudklänning som jag provade ut igår satt som den skulle!! ( kommer att lägga ut bild efter bröllopet, jag lovar).


Så ni ser.... det går framåt!

Nu ska jag ta mig i kragen och gå till ITRIM för att avverka veckas 3:e  pulspass! =)

Dag 155

Vad händer med min kropp egentligen? Jag står verkligen still viktmässigt, har inte vägt mig på ITRIM på ett tag dels pga julledigheten och sen pga att jag jobbade kväll sist. Men har ju en våg hemma....och det händer NADA.Tror kanske att jag tom kan ha gått upp något sen sist jag vägde mig. Har jag fått så mycket muskler ? Hihihi. Nä egentligen borde jag inte bry mig, och jag borde verkligen inte springa och väga mig hemma. Men jag kan inte låta bli. Jag är ju nöjd såhär och mår förträffligt. Min målvikt från början var ca 10 kg mindre än vad jag väger nu. Men tillsammans med min coach så kom vi fram att det nog var för mkt för mig.Så jag sänkte kraven, ca 5 kg till skulle kännas bra och om det inte var så att jag inom kort ska prova ut en brudklänning så hade jag inte haft panik nu.Nåja... så länge jag kommer i den är jag nöjd. =)
Som ni märker så är jag verkligen i behov av att gå på ett möte nu. På torsdag blir det gruppträff, då ska jag passa på att boosta lite!

Bilder, Dag 76

Jag gillar ju bloggar där man får se förändringarna på bild. Det inger hopp. Så här kommer lite bilder, är ju inte i målvikt men har kommit en bit på väg. Så varsågod!

Undrar bara hur jag tänkte när jag satte på mig dessa vita tajta (allt syns verkligen) kläder inför första fotograferingen...hahahaaaaaaaaaa. Nåja, jag bjuder på det! =)

Dag 62

Kom precis hem från min kvällspromenad , jag fattar inte... Enligt ITRIMs konditonstest "Hälsostigen",ska jag kunna gå 1 km på mindre än 8,30 min för att visa att jag är vältränad . Första gången gick jag på 9:58 typ. Nu går jag på 9,10 och då flyger Jag fram. Nästa steg är att springa . Hur ska jag nånsin komma ned till 8,30???! Det är ju fysiskt omöjligt! Får väl ta och göra en liten benförlängning om jag ska lyckas Hehehe...

Dag 52

Är på planeringsdagar med jobbet. Medans de andra åt 4-rätters så åt jag ITRIM cous-cous som restaurangpersonalen hade fixat till och piffat upp med en massa chili och annat gott. Snällt va ? =) fick peta bort ärtorna dock ... ;-)

Dag 44

Frukost och strax iväg till gymmet för ett litet Zumbapass! Imorn är det dags för vägning igen. Vi får väl se om jag nått -10 kg gränsen för då är det löparskor som ska inhandlas bums ! Håll tummarna ! :)

Dag 18

Japp, då har man vägt sig!!!! =)

Dag 13

Är på fest, dricker Ramlösa ocj har precis ätit en ITRIM-tomatsoppa. Är man duktig eller ? =)

Dag 12

Dagen började bra, solen sken och jag var jättepigg ,gick i nästan 3 timmar. Förbrukade ca 450 kalorier och fram till nu har jag endast fått i mig 450 kalorier. Känner att jag liksom ligger back nu...är helt slut och tom på energi . Vill sluta på ITRIM och äta MASSOR!!! Vad skulle jag göra? Min lösning blev att åka en sväng till ITRIM och bli peppad av tjejen i receptionen, hon tyckte inte jag skulle gå så mycket under VLCD perioden.Nu känns det liiite bättre men absolut inte helt bra... Kan inte nån bara söva ned mig och väcka mig om 10 veckor ? :)

Middag

Jodå, barnen önskade sig pizza till middag .... själv ska jag ta en kycklingsoppa! :)

Dag 5,Tummen upp för mig!

Idag har jag varit duktig! Har gått morgonpromenad,varit 2 timmar i skogen o letat (och hittat)kantareller samt cirkeltränat på ITRIM 30 min. Nu är jag väldigt nöjd med mig själv. Känner mig speedad! Vad är det i dom där sopporna egentligen? ;-)

Just det!Gick även den sk "Hälsostigen" ,man går 1km och beroende på hur snabbt man går säger dom om man har bra kondis eller ej. Jag gick på 9,56 min.Det var ganska dåligt men inte sämst...tyckte jag gick snabbt som attan.

Hur långt tid tar det för ER att gå 1km?

Dag 4

Idag har jag mått utmärkt! inga hungerkänslor eller sug efter mat. Jag är liksom helt nöjd med mina soppor. Det är ganska praktiskt egentligen. Behöver aldrig fundera på vad jag ska äta....det är bara att skaka lite så är middan färdig. Som tur är så gjorde jag storkok samt storhandlade innan jag började med ITRIM så resten av familjen slipper svälta! =)

Första gruppmötet var idag också, det var givande. Man fick väga sig igen (yes, 2 kg fram tills idag) samt träffa resten av gruppen man ska kämpa ihop med framöver. Vi var väl en ca 10 st, en kille och resten tjejer. Nån hade redan börjat och var redan inne i v.6 ,hon hade gått ned 11 kg! =)

Jag har även kommit igång med promenader,(zumba räcker inte verkar det ju som) jag ska gå 10000 steg /dag. Det ska man väl klara av....med tanke på att min mamma går Pilgrimsvandring till Santiago de Compostela just nu så känns ju det lite fjuttigt.
Men men...ett steg i taget!
Min mamma såg förresten helt chockad ut igår när jag berättade vad jag vägde.Hennes haka ramlade så långt ned så jag var nästan tvungen att hjälpa henne att få upp den igen.... hehe.

Det är jättepinsamt att berätta för folk vad man väger ska ni veta...INGET man är stolt över precis. Verkligheten svider... Men det är ju faktiskt inte olagligt att vara tjock. Jag har inte gjort nåt brottsligt eller hemskt så varför skäms jag (kvinnor ?)så mycket egentligen,värt att tänka på ....

Nu ska jag försöka flörta med min gubbe här och se om han vill gå en prommis med mig! =)

Hej så länge!

Lunch

Mmm,kycklingsoppan blev lite upppiffad med persilja och blev riktigt god!

Dag 1

Idag har jag både haft det första hälsosamtalet samt startat upp med sopporna. Det kändes förlösande att få prata av sig med min supertrevliga hälsocoach. Jag var ärlig och talade om precis som det var. Jo, så här är det....jag smygäter,tröstäter,tristessäter,överäter.När jag äter så äter jag för 2. Jag delade mina innersta hemligheter kring mat med henne och jag skämdes inte ens. Jo kanske lite...men tyckte att det var lika bra att lägga alla korten på bordet. Jag var ju ändå där för att jag faktiskt ville ändra mitt beteende! Jag ville skrika ut och säga det till henne, "Mitt namn är Lina och jag är en matmissbrukare. "Som en alkolist som går på första mötet. För egentligen så är det väl också ett missbruk .Same same but different liksom.

Sopporna har gått bra annars.Är inte så hungrig just nu men det har fluktuerat under dagen. Men sopporna är goda,morotssoppan var helt klart en överraskning!

Vi får se hur det går imorgon. Jag håller tummarna för mig själv och klappar mig på axeln samtidigt. =)

Om att leva i förnekelse

Ja,va hände...hur kunde jag tillåta mig själv att gå upp så pass mycket i vikt. Det är helsjukt. Och jag VAR HELT OVETANDES!!! Jag har levt i förnekelse under flera års tid. Tills för 2 veckor sedan ,vi skulle på bröllop och jag hade köpt en vacker turkos klänning. Min sambo hade snällt hängt upp den på garderobsdörren i sovrummet.När jag kom in i sovrummet och fick syn på den så var min tanke : "Vad är det för tjockis som ska ha det där tältet på sig" . Efter några sekunder kontrade min hjärna med ett hemskt svar. " Det är du, DU är tjockisen som ska bära det här tältet". Jag blev helt chockad, det kan inte vara jag....jag tog tag i klänningen och mätte runtom min kropp. (hoppades väl att jag hade fått fel storlek med mig hem eller nåt) .Jo fasiken,det stämde. Det VAR verkligen min klänning. Sedan tog jag tag i mina jeans,höll upp dom framför mig. Jorå,dessa jättebrallor var ocksa mina. Vad hände,jag visste att jag hade gått upp i vikt ,ja visst hade kilona smugit sig på min kropp. Men inte var det väl sååå farligt? eller.... ? min sambo påminde mig ofta om att jag var vackrast av alla OAVSETT hur jag såg ut. Ljög han? eller var han så förblindad av kärlek?

Nåja, nu har jag blivit upplyst och förstått. Jag MÅSTE gå ned i vikt och det nu. Jag har lovat mig själv att oavsett vad alla andra tycker så ska jag köra ITRIM programmet och lyckas.

NU KÖR VI!