Dag 9

Gick bra den med... Sopporna gick ned och Stegmätaren slutade på nästan 17000 steg och det bara av den långa morgonpromenaden samt dom vanliga stegen man går under dagen . Tänk att det krävs så lite !? Borde ha tänkt på det tidigare så hade man sluppit det här .;)
Kram !

Dag 8

Det funkar, jag äter mina soppor och går... Idag har jag gått mååånga steg, känner mig väldigt pigg. Imorse gick jag från T-centralen till Gärdet . Det var jätteskönt.... var pigg och glad som en lärka när jag kom till jobbet. Varför har jag inte gjort det tidigare egentligen? =)

Dag 7

Födelsedagsfrukost på sängen . =)

Sedan blev det lite födelsedagsfirande på em,det var liiite (men bara lite) jobbigt att laga mat åt våra gäster samt sedan sitta och titta på när dom åt god mat och tårta.

Men det gick. Faktiskt. =)

Middag

Jodå, barnen önskade sig pizza till middag .... själv ska jag ta en kycklingsoppa! :)

Dag 6

Idag är det riktigt jobbigt! Förmodligen för att det är lördag och vackert väder....grannarna grillar och äter/dricker gott. För det är väl det man gör på helgerna,umgås ,äter/dricker gott och har det trevligt.

Men inte jag. Jag får svälta och ha det icke trevligt. Skit oxå.

Bevis

Nej, dom är inte köpta på Ica .

Dag 5,Tummen upp för mig!

Idag har jag varit duktig! Har gått morgonpromenad,varit 2 timmar i skogen o letat (och hittat)kantareller samt cirkeltränat på ITRIM 30 min. Nu är jag väldigt nöjd med mig själv. Känner mig speedad! Vad är det i dom där sopporna egentligen? ;-)

Just det!Gick även den sk "Hälsostigen" ,man går 1km och beroende på hur snabbt man går säger dom om man har bra kondis eller ej. Jag gick på 9,56 min.Det var ganska dåligt men inte sämst...tyckte jag gick snabbt som attan.

Hur långt tid tar det för ER att gå 1km?

Dag 4

Idag har jag mått utmärkt! inga hungerkänslor eller sug efter mat. Jag är liksom helt nöjd med mina soppor. Det är ganska praktiskt egentligen. Behöver aldrig fundera på vad jag ska äta....det är bara att skaka lite så är middan färdig. Som tur är så gjorde jag storkok samt storhandlade innan jag började med ITRIM så resten av familjen slipper svälta! =)

Första gruppmötet var idag också, det var givande. Man fick väga sig igen (yes, 2 kg fram tills idag) samt träffa resten av gruppen man ska kämpa ihop med framöver. Vi var väl en ca 10 st, en kille och resten tjejer. Nån hade redan börjat och var redan inne i v.6 ,hon hade gått ned 11 kg! =)

Jag har även kommit igång med promenader,(zumba räcker inte verkar det ju som) jag ska gå 10000 steg /dag. Det ska man väl klara av....med tanke på att min mamma går Pilgrimsvandring till Santiago de Compostela just nu så känns ju det lite fjuttigt.
Men men...ett steg i taget!
Min mamma såg förresten helt chockad ut igår när jag berättade vad jag vägde.Hennes haka ramlade så långt ned så jag var nästan tvungen att hjälpa henne att få upp den igen.... hehe.

Det är jättepinsamt att berätta för folk vad man väger ska ni veta...INGET man är stolt över precis. Verkligheten svider... Men det är ju faktiskt inte olagligt att vara tjock. Jag har inte gjort nåt brottsligt eller hemskt så varför skäms jag (kvinnor ?)så mycket egentligen,värt att tänka på ....

Nu ska jag försöka flörta med min gubbe här och se om han vill gå en prommis med mig! =)

Hej så länge!

Lunch

Mmm,kycklingsoppan blev lite upppiffad med persilja och blev riktigt god!

Breakfast

Nä, ingen hit precis...men det gick ned och man blev mättare än med dom andra sopporna tycker jag!

Dag 2

Den började riktigt bra,kände mig pigg på förmiddan men senare på dan sjönk energinivåerna. Mina ben kändes så tunga i den lilla uppförsbacken på väg hem. För att inte tala om hungern, jag var så huuuuungrig!!!

När jag kom hem var jag helt urlakad,var tvungen att lägga mig ned och vila en timme. Under den timmen var MAT det enda jag tänkte på.Va fan har jag gett mig in på? Jag vill inte mer, tänkte jag. Jag ville springa till kylskåpet och bre några mackor ....Mmmm.Jag älskar bröd men goda pålägg, avokado,skinka,ost....Nepp,hallå där! Back to reality !!

Istället gick jag ut och surfade lite på nätet och tittade på före/efter bilder på ITRIMare. Det fanns inte så mycket men tillräckligt för att ge mig den peppning och motivation jag behövde.

Så jag tog mig i kragen ,drack en massa vatten och väntade snällt tills det var dags för soppa nr 4 några timmar senare.Det blev kycklingsoppan, som jag hitills tyckt varit godast.

Snälla, (nån? ) ge mig styrka att fortsätta...

Dag 1

Idag har jag både haft det första hälsosamtalet samt startat upp med sopporna. Det kändes förlösande att få prata av sig med min supertrevliga hälsocoach. Jag var ärlig och talade om precis som det var. Jo, så här är det....jag smygäter,tröstäter,tristessäter,överäter.När jag äter så äter jag för 2. Jag delade mina innersta hemligheter kring mat med henne och jag skämdes inte ens. Jo kanske lite...men tyckte att det var lika bra att lägga alla korten på bordet. Jag var ju ändå där för att jag faktiskt ville ändra mitt beteende! Jag ville skrika ut och säga det till henne, "Mitt namn är Lina och jag är en matmissbrukare. "Som en alkolist som går på första mötet. För egentligen så är det väl också ett missbruk .Same same but different liksom.

Sopporna har gått bra annars.Är inte så hungrig just nu men det har fluktuerat under dagen. Men sopporna är goda,morotssoppan var helt klart en överraskning!

Vi får se hur det går imorgon. Jag håller tummarna för mig själv och klappar mig på axeln samtidigt. =)

Om att leva i förnekelse

Ja,va hände...hur kunde jag tillåta mig själv att gå upp så pass mycket i vikt. Det är helsjukt. Och jag VAR HELT OVETANDES!!! Jag har levt i förnekelse under flera års tid. Tills för 2 veckor sedan ,vi skulle på bröllop och jag hade köpt en vacker turkos klänning. Min sambo hade snällt hängt upp den på garderobsdörren i sovrummet.När jag kom in i sovrummet och fick syn på den så var min tanke : "Vad är det för tjockis som ska ha det där tältet på sig" . Efter några sekunder kontrade min hjärna med ett hemskt svar. " Det är du, DU är tjockisen som ska bära det här tältet". Jag blev helt chockad, det kan inte vara jag....jag tog tag i klänningen och mätte runtom min kropp. (hoppades väl att jag hade fått fel storlek med mig hem eller nåt) .Jo fasiken,det stämde. Det VAR verkligen min klänning. Sedan tog jag tag i mina jeans,höll upp dom framför mig. Jorå,dessa jättebrallor var ocksa mina. Vad hände,jag visste att jag hade gått upp i vikt ,ja visst hade kilona smugit sig på min kropp. Men inte var det väl sååå farligt? eller.... ? min sambo påminde mig ofta om att jag var vackrast av alla OAVSETT hur jag såg ut. Ljög han? eller var han så förblindad av kärlek?

Nåja, nu har jag blivit upplyst och förstått. Jag MÅSTE gå ned i vikt och det nu. Jag har lovat mig själv att oavsett vad alla andra tycker så ska jag köra ITRIM programmet och lyckas.

NU KÖR VI!